Det känns ju meningslöst att försöka sammanfatta allt som hänt sedan mitt senaste inlägg + att jag inte är bra på att sammanfatta saker och ting. Det senaste som hänt är JUL. Åh, underbara jul. Som jag hade väntat dig och som jag hade längtat till att komma hem till landet. På julafton fick jag kräksjuka. Det sprutade åt alla håll under tio plågsamma timmar. Jorå, såatteh…

Jag har inte hämtat mig från denna hemskhet än men är på gång. Tyckte så synd om mig själv att jag klickade hem ett par jobbtofflor från Birkenstock för 1200 kronor. Bra för fötterna, dåligt för plånboken. Måste dock erkänna mig själv lite stolt över det faktum att jag klickade hem ett par användbara jobbskor och inte ett par oanvändbara klackskor. Det är väl fördelen med att sakta men säkert närma sig 30-stecket. Jag kan nästan förväxlas med någon som är vuxen. Förutom i affären då jag fortfarande behöver visa leg när jag köper folköl. Men men!

Nu vet jag hur jag ska sammanfatta året! Med bilder såklart, kommer snarast eller inom ett halvår…

Den episka tvättdagen blev inte så episk då jag tydligen inte använder så mycket kläder längre… Bestämde mig istället för att ta kameran på en tur i det fina vädret och stötte bland annat på cyklande tant med kristet budskap.  I Vällingby inhandlades ett vitt linne, mjukglass och jordgubbar. Tog bussen tillbaka och väl hemma möttes jag av fullt pådrag på gatan. Vattenläcka? Naturkatastrof? Vill flytta nu.

]]> http://veronikanilsson.wordpress.com/2011/05/18/1200/feed/ 0 veronika nilsson IMG_0352 2 IMG_0362 IMG_0364 IMG_0392 2 IMG_0421 2 IMG_0403 2 IMG_0435 2 http://veronikanilsson.wordpress.com/2011/05/14/tva-som-blev-en-som-blev-tva-igen/ http://veronikanilsson.wordpress.com/2011/05/14/tva-som-blev-en-som-blev-tva-igen/#comments Sat, 14 May 2011 12:10:48 +0000 veronika nilsson http://veronikanilsson.wordpress.com/?p=1198 Läs mer →]]> Mamma och pappa har stått för den största överraskningen det här året so far! En till tax i familjen! Han heter Peps och är 3 1/2 år En korthåring, vår första! Och även fast jag hade hoppats på en valp är jag mycket upprymd. Hoppas hoppas hoppas han kommer trivas hemma.

I själva verket så tycker jag det är ganska kul, eftersom jag gillar att ge bort presenter. Men vad ska man köpa? Vad vill ni ha?! Rebecca du behöver inte uttala dig för din present vet vi redan. Det blir en käftsmäll i år igen. Puss.

Ekman har smittat mig med ett irriterande halsont och en otrevlig huvudvärk. En panodil på det sen så åker jag in till stan för att träffa H & co för en fika, senare ikväll blir det tapas med samma gäng. En trippeldejt blir det.

Känns som det är mest jobb just nu, oftast är jag bara ledig i en dag innan nästa jobbvecka börjar. Tack och lov trivs jag jättebra på jobbet, det är synd om Freddan bara som får stå ut med min kroniska trötthet här hemma. Men det vänder nog!

Tjipp!

Läste för någon vecka sedan om Lindes fina Penny som gick till hundhimlen i december förra året. Det var en väldigt fin text och nu är det tyvärr min tur att skriva nåt liknande. Älskade taxen Ådi finns inte mer.

När du levde fanns det så mycket hos dig som drev mig till vansinne. Du var fruktansvärt envis. När du var lös i trädgården och blev inkallad var du plötsligt som bortblåst. Gömd bakom soptunnan eller allra helst på andra sidan vägen i det förbjudna träsket. När man blev arg och skällde på dig och knuffade till den tröga taxrumpan visade du ditt missnöje med att hosta till. Du morrade inte, utan hostade bara. Du drog i kopplet. Du avskydde allt som konkurrerade om löptikars gunst. Du gnällde mycket. När du hörde ordet ”gå ut” tog det oftast inte två sekunder innan du befann dig längst in under matte och husses säng. Eftersom allt helst skulle ske på dina villkor. Du hatade hundgården, men när du väl låg i hundhuset vägrade du ofta komma ut. När vi var ute och gick hade du din favoritrunda och fick du inte gå den fick man släpa dig resten av vägen. Du var skotträdd och la dig platt fall på marken under många promenader. Du kom ofta fram då man satt i tv-soffan och ville bli upplyft men drog dig undan då man sträckte sig efter dig. Du var stel som en pinne när man höll i dig. Du var ofta deprimerad. Du var rent hopplös i svampskogen. Surgubbe! Du hade också en hel del positiva sidor. En snällare tax får man leta efter. Jag kommer sakna hur försiktig du var, känslig och lättstött. Du grubblade mycket. Men skällde aldrig. Förutom möjligen när du var mitt inne i ett drev eller någon råkade trampa dig på svansen. Du ville gärna ligga i knävecken som en liten boll. Du var mycket stilig och hade säkert kunnat gå långt i tävlingar om det inte vore för det där underbettet. Du älskade att ligga i solen, men efter fem minuter låg du i skuggan. Nu när du är borta kommer jag sakna alla dina sidor, de bra sidorna och de mindre bra. Jag minns första gången jag såg dig och hur du var sist av alla syskonen att komma fram till matskålen. I själva verket blev du framburen av uppfödaren… Jag minns när du försvann under jakten en snöig lördag när du bara var ett halvår gammal. I tre hela dagar var du borta innan pappa hittade dig. Du var ensam herre på täppan i sju hela år innan Zigge kom in i bilden. Jag minns hur förfärad du var över detta. Jag minns också hur du snart accepterade den nye och ni blev bundisar. Jag kommer sakna era bråk, era mysstunder och hur fina ni var tillsammans. Jag kommer sakna dina små lockar på flaxöronen och de bruna fina ögonen. Jag kommer sakna hur du buffade till en när du ville bli klappad. Jag minns hur du älskade trånga utrymmen, och bara skulle få plats. Jag minns när mamma berättade att det lilla taxhjärtat inte mådde bra och hur ledsen jag blev. Du verkade ju så pigg. Jag minns sista gången jag var hemma och lade örat mot ditt bröst och hörde hur hjärtat galopperade där inne. Jag minns hur tapper du var och inte visade att du var trött. Jag kommer sakna dig. Jag kommer till och med sakna ditt äckelskägg! Puss på dig gubben!